Sävebiblioteket

Tolv studieceller och en entré till Biblioteket på Sävegymnasiet behövde en rejäl ansiktslyftning. För övrigt var det relativt nybyggda och stilmässigt mycket attraktiva biblioteket helt intakt. Men rent slitage och annan snabbare destruktiv åverkan i de små grågröna cellerna, gjorde att känslan av institution tyvärr infann sig alltför påtagligt. Vad göra?

Färg!, Färg och åter färg! Eller snarare lasyrer för att enklare harmoniera med det redan befintliga. Statiskt plastiga färger tar lätt överhand och har svårare att smälta in där lasyren är mer skonsam och bitvis diskretare.

Fokus Rummets konstnärer utformade skissförslag, vilka täckte hela färgspektret. De på papper eller genom datorn starkt kolorerade bilderna mottogs inte helt öppenhjärtligt av personalen. Men genom att visa på fysiska förlagor antogs idén med förtjusning.

Färger har dessutom en stark påverkan på mänskliga sinnesstämningar. Att tanka energi i ett rött eller gult rum kan vara lika behövligt som att finna ro i ett grönt eller blått. Att varje rum även borde få sin personliga prägel genom att dediceras olika kulturkreatörer inom de skiftande genrer som det undervisas i på estetiska linjen, blev en självklarhet. Film, litteratur, dans, musik och konst representeras nu efter dessa utövare. Både med deras namn på glasdörrar in till rummen, men främst genom de konstverk av Anette Blomberg och Kenneth Broström som ersatts symboliskt, och prismässigt mycket lågt.

De stora glasade rutorna i entrén visar dessa tolv verk i två svartvita upplagor tryckta på textiler. Detta som en föraning om vad de små läsrummen erbjuder, men än mer för att skapa ett gott helhetsintryck och påvisa vikten av att ingenting är gjort av en ren tillfällighet, utan måste samverka genom både materiel och innehåll på biblioteket.

Tillvägagångssätt:

Med hjälp utav omtänksam personal som tvättade väggarna och Gustaf Björlin, min son, vilken slipade, tejpade lister, spacklade och grundmålade samtliga väggar två gånger under en veckas hårt arbete, kunde Kenneth och jag påbörja själva laserandet. Detta i flertalet lager på lager. I stort har vi blandat enbart naturliga pigment och mineral i en enastående emulsion som tillverkas på Lerboden i Visby. Detta ger en mycket härdig och hållbar lasyr som dessutom stärks med åren. Samtliga bord slipades, grundades, spacklades och laserades likvärdigt, men för slitagens skull, lackades också dessa tre gånger.

Arbetet i fråga var oerhört tidskrävande och onödigt slitsamt på grund av sommarvärmen till en icke funktionell luftkonditionering. Det tog oss en intensiv månad att ihärdigt utforma rummen inklusive konstverken till vilka vi införskaffat fantastiska ramar hos ”Farbror Fynd”. Men då blev arbetsdagen minst sagt åtta timmar. En del kvällar var tvungna att bistå oss då vi tillverkade konstverken. Men vad gör man inte då man trivs med sin syssla och också vill gynna den goda saken. Hetsen berodde på semestertider och även vi ville ju åtnjuta en behövlig sådan. Att återgå till samma arbete efter denna, skulle bli otänkbart då eleverna behöver ha tillgång till sitt bibliotek. Men vi hann med vad vi föresatt oss och resultatet blev tydligen bra efter all uppskattning vi fått.

Efter en invigning den 23 augusti 2007 där jag gjort affischer samt en inbjudan, så står nu biblioteket i lust och fägring stor. Tolv ”celler” har blivit tolv rum.

Varför inte börja studera igen? Men först…mot Roma…

  Anette Blomberg.

Jag kan väl härmed bara instämma med Anette och säga att vi kände oss ganska nöjda med resultatet.
Vi försökte att i högsta möjliga mån använda oss av naturliga och miljövänliga material.
Vi använde naturliga färgpigment, så mycket som möjligt. Men eftersom det var så många olika nyanser så tvingades vi också att ta till några syntetpigment.
Jag måste också tillägga att bindemedlet till färgerna är tillverkat här i Visby, hos Lerboden, som Anette nämde här ovan, men som nu också används av antroposoferna i Järna
Ett betydligare billigare och miljövänligare allternativ till bivax.
Den ger en behaglig sidenmatt yta, som är mycket uppskattad av konstnärer och har en egenskap att bara bli hårdare och slitstarkare med åren.

Tyvärr så hände nåt som vi inte räknat med. I samband med att en "klotterborttagningsfirma" skulle förebygga klotter så blev våra väggar lackerade med en klarblank fernissa. Något som i vårt tycke, tog bort mycket av den sidenmatta effekten.