Visby den 25 augusti 2008

Det blev mycket traktorer! Traktorns traktor, plåt och gummi, men hästar vill ju helst spankulera i det fria. Det var därför vi bara lät fyra stycken tyglas inne på biblioteket.

En spännande resa bland människor och ställen man sällan skådat tog form under sena våren. Traktormuseer, hästgårdar, däckfirma, glastillverkare, skrottippen (fast där är jag ständig besökare, plåt och järn använder min hjärna gärna i olika konstnärliga sammanhang) bistod med materiel till vad vi behövde iscensätta.

Som vanligt gavs vi totalt fria händer av Länsbiblioteket, (stort tack för förtroende och uppskattning) förutom temat i sig, samt det ekonomiska taket. Detta förutan hade vi byggt om hela Havdhem, fast varför då kan man undra? Bättre plats att bo på får man nog leta efter. Vacker natur, järnaffär, traktormuseum, sockengemenskap och BIBLIOTEK som social umgängesplats. Inte så fasligt långt från havet ligger det heller…

Tror inte jag behöver orda om hur vi gått tillväga med konstruktionerna, för bilderna talar väl om detta i sig. Kanske en förklaring kring traktorn som tjänstgör som boktråg då. Jag och Kenneth skissade och mätte, konstaterade att våra verktyg och maskiner knappast skulle vara tillräckliga för att kreera fram skapelsen. I så fall skulle det kräva en ansenlig tid och mer än skickligt snickerikunnande. Vi skulle bli tvungna att hyra in oss på ett snickeri…då blev nästa steg…anlita professionell hjälp för att grovbygga den efter vår ritning.
Sagt och gjort. Joakim Olsson, snickarmästare i Burs förbarmade sig. Gjorde ritning efter vår skiss vilken vi godkände och snart stod traktorn klar i flera sektioner, färdig för oss att transportera och montera, spackla, måla och plåtfejka. Gammal bilratt och traktorsäte m.m. ingår i dess rekvisita. Lysen i taket att tända för den kvällsläsande. Instrumentpanel m.m. Projektet är nu klart, men traktorns motorljud måste vi få fatt i. Nog ska den ”varva” mellan varven, om nu vår kära bibliotekarie Christina uthärdar, vill säga.

Det har varit ett stimulerande arbete att förändra detta bibliotek. Om det är materielen i sig jag har en förkärlek till eller själva temat som så, må vara oviktigt, roligt var det! Nu hoppas jag bara att barn och ungdomar också gillar det!

     Anette Blomberg

som tillsammans med Kenneth är på väg mot nya utmaningar vid Almedalsbibliotekets barn- och ungdomsavdelningar. Välkommen att följa oss där…